Hem och härd

om husliv, handarbete och annat pyssel

Archive for the category “Sömnad”

Raskförkläde till högtid

Jag trodde inte att jag skulle hinna påbörja förklädet till min toarpsdräkt i sommar, det visade sig dock att jag fick ganska många fler dagar av stillsamt handarbete än vad jag hade räknat med. Jag kom en ganska bra bit på förklädet innan min son äntligen kom till världen och därefter blev det ytterligare tid för stillsamt handarbete och nu är förklädet klart.

Till toarpsdräkten kan man välja flera förkläden, jag har valt att göra ett raskförkläde i blått. Det blå förklädet är det som brukar synas i samband med toarpsdräkten idag. Jag är dock tveksam till om andelen blå förkläden motsvarar andelen blå förkläden då det verkligen begav sig, förmodligen inte. Så fungerar historiskt återskapande, det är sällan våra moderna försök speglar hur det verkligen var.

Rask är ett tunt ylletyg som blivit vaxat och behandlat så att det är alldeles blankt. Idag finns det inte rask att få tag på så mitt tyg är ett ersättningstyg som är tänkt att påminna om rask. Blankt och fint är det. Förklädet består av ett rektangulärt stycke som är veckat i midjan. Nederkanten är smyckad med band som läggs i ett särskilt mönster.

IMG_2010

IMG_2011

IMG_2013

Min dräkt börjar se färdig ut men några detaljer saknas fortfarande. Sedan kommer jag ju alltid kunna bygga ut den och variera den med andra förkläden, livstycken osv. Arbetet är oändligt. Kommande projekt är en stopamössa och kjolväska, innan dess ska jag dock sy en skjorta till min mans skedevidräkt.

Kjol från Toarp

Idag blev jag äntligen klar med min kjol från Toarp. Den påbörjades för över ett år sedan men eftersom jag har haft fullt upp med studiernas praktiska arbete, har den fått ligga åt sidan sedan augusti. Jag tog upp arbetet med den så snart studierna avslutades i maj.

Kjolen användes till högtidsdräkten i Toarp, tillsammans med ett rött livstycke. Kjolen är i kläde, det vill säga ylle, och handsydd med mestadels ofärgad, vaxad lintråd. Det gröna bandet är dock fastsytt med grön silkestråd.

Kjolen är väldigt enkelt konstruerad. Jag har sytt ihop två stycken som vardera hade en bredd på 150 cm, kjolens vidd är alltså 3 meter. Runt midjan har jag veckat tyget, det ligger alltså tre meter kläde även runt midjan, vilket ger de runda fina höfterna. Kvinnoidealen var annorlunda då det begav sig.

Linningen består av ett band som vikts runt kanten, på insidan finns ytterligare ett band som täcker sömmen av det första bandet. Fint ska det vara, även på avigsidan. Även kjolens fåll är klädd med ett band, det gröna bandet går runt kanten och på insidan sitter ett vävt ylleband.

Att kanta kjolens fåll var det drygaste arbetet, i övrigt gick själva kjolen ganska fort att sy. Tre meter tyg som ska kläs med två separata band vilka sys i både över- och nederkant, det blir några meters handsömnad det. Vi hann se hela senaste säsongen av Game of Thrones, Walking Dead samt The White Queen. Nu är den dock klar.

Härnäst ska jag påbörja ett förkläde, därefter kan jag bära dräkten utan att skämmas allt för mycket, gift som jag är bör jag ju dock ha huvudduk och hatt men tills dess får jag slarva lite.

Livstycket är som synes relativt klart det också, det förtjänar dock ett eget inlägg.

IMG_1759  IMG_1762IMG_1760

Litet lapptäcke

Det mesta jag gör i hantverksväg kretsar för tillfället runt utbildningen, jag hinner inte med så mycket annat. En av de tekniker vi arbetar med just nu är lappteknik. Jag har aldrig tidigare pysslat med lappar så jag valde att göra ett lapptäcke, det är lappteknik för mig.

Täcket är ganska litet, 70×100 cm och består av ungefär 130 lappar. När jag började med det insåg jag inte riktigt hur många lappar det faktiskt var. Jag har skurit ut lapparna med hjälp av en rullkniv, vilket var mycket effektivare än om jag hade använd en sax. Då hade jag nog fortfarande suttit och klippt lappar.

Framsidan består av ihopsydda lappar i gröna och lila nyanser. Jag har valt tyg i blommigt, rutigt, randigt och prickigt. Baksidan är brun med ett rosmönster, baksidan bildar även kanten på framsidan. Täcket är vadderat, eller quiltat som man säger idag. Det består av en framsida, mellanlägg och baksida. Efter att man lagt samman dessa tre delar syr man genom alltihop, det är quiltning. Ganska bökigt och frustrerande att pyssla med i symaskinen. Hur man kan göra ett stort täcke förstår jag inte.

bild 1-2 kopia 2   bild 2-2 kopia 2

 

Särk till folkdräkt

För ett par veckor sedan, då jag och min man besökte Borås, passade jag på att köpa tyg och annat material till min folkdräkt. När vi kom hem igen fortsatte jag med särken som jag påbörjade för ungefär ett halvår sedan. Nu är den klar. Ostruken visserligen, men ändå. Det enda som saknas är mina initialer broderade på bröstet, men det sparar jag lite på.

Särken hör till folkdräkten som kallas Toarpsdräkten. Mönstret är skapat efter en särk som hittats och daterats till 1840-tal men modellen har använts sedan 1700-talet.

Särken är sydd i ett vanligt standard-linne, någon gång längre fram ska jag sy en särk i finare kvalitet men så länge duger denna bra. Jag tvivlade på min handsömnadsförmåga och ville därför inte köpa ett finare tyg från början, med facit i hand hade jag kunnat köpa ett dyrare tyg men det visste jag ju inte då. Ärmlinningarna består av rödvit-randiga band. I brist på annat fick jag låna ett par manschettknappar av min man, längre fram får jag se till att skaffa några som inte ser fullt så moderna ut. Hela särken är handsydd, som sig bör.

20140801-170004-61204185.jpg

20140801-165959-61199799.jpg

20140801-170001-61201831.jpg

Nu ska jag sy kjolen och därefter livstycket. Även ett förkläde hör till dräkten men jag har några varianter att välja bland och har ännu inte bestämt mig för vilken jag vill ha. Jag hoppas ha min dräkt färdig till nästa nationaldag så jag har ju lite tid på mig.

Grön kjortel

Två veckor innan avfärden till Foteviken kom jag på att jag ville ha en ny klänning att ha under hängselklänningarna. Det blev en tur till Korps handelsbod i Söderköping och efter många om och men köpte jag ett grönt ylletyg i diamantkypert.

De osynliga sömmarna sydde jag på maskin och de synliga för hand, alla sömmar är dessutom fällda för hand, med vaxad lintråd. Jag köpte tre meter tyg, vilket brukar räcka med råge till en klänning. Jag tvättade dock tyget och det måste ha krympt en smula för jag hade svårt att få ut den sista ärmen. Jag löste problemet med att lägga ärmen på skrå (på diagonalen). På skrå är tyget lite mer stretchigt, vilket resulterade i att ärmens söm drog sig lite mot framsidan av armen. Hade jag kunnat räkna ut det i förhand hade jag förmodligen valt att skarva ärmen istället.

Man lär sig något nytt på varje plagg.

Att låta särken skymta fram i klänningens fållar var ett medvetet val, dels av estetiska skäl men även av praktiska. Linneklänningen får gärna dra åt sig den mesta smutsen, så slipper jag tvätta ylleklänningen i onödan. Den färdiga klänningen dekorerade jag med ett av mina hemvävda brickband, runt ärmarna och i nederkant. Allt garn i bandet är växtfärgat.

Klänningen är sydd i mer eller mindre raka stycken, vilket gör att den är tänkt att vara till vikingatid eller kanske tidig medeltid. I övrigt är klänningen en produkt av fantasi, vi vet väldigt lite om vikingakvinnornas klädsel. De fynd vi har består inte av kompletta plagg. Brickband har man dock hittat, några av dem såg jag häromdagen på Vikingskiphuset i Oslo.

bild 3-4

bild 2-4   bild 1-4

Den här klänningen ligger i topp tre av de dyraste plaggen i min garderob. I ungefär samma nivå som min brudklänning, men betydligt billigare än min studentbalsklänning.

Ekenäs riddarspel

För ett par veckor sedan var vi på Ekenäs riddarspel. Det var lite kallt och blött men inget håller en så varm och torr som ylle. Linne är dock inte mycket att ta till när det är blött ute.

Vi köpte lite husgeråd, bland annat keramikkoppar som var gjorda efter ett vikingatida fynd på Gotland. Väldigt fina och drickvänliga. Vikingarna visste vad de gjorde.

 

bild-2

Marknaden på Ekenäs var trevlig, som vanligt. Riddarspelen var säkert också bra men vi orkade inte trängas bland alla barnfamiljer.

Jag hade på mig min  nya hängselklänning, tyvärr fick jag inte tillfälle att visa upp mitt bling, eftersom det var hätt- och mantelväder.

bild

Nästa evenemang blir vikingaveckan i Foteviken, i slutet av juni. Jag fick häromdagen för mig att jag verkligen behövde ytterligare en klänning så i lördags åkte jag och köpte tyg och i söndags sydda jag ihop klänningen. Nu har jag drygt två veckor på mig att fålla kanter och fälla alla sömmar. Dessutom ska jag hinna sy på band på min röda hängselklänning, samt ge nya axelband åt min rutiga. Lite småstressigt, jag lär nog sitta och sy i bilen på väg ned till Foteviken.

 

Ny hängselklänning

För en vecka sedan påbörjade jag en ny hängselkjol. Den här gången har jag tagit inspiration av rekonstruktioner från fynd man gjort i Hedeby. Fynden består mest av fragment så vi kan inte veta exakt hur plaggen såg ut, men det finns (mer och mindre) sannolika gissningar. Klänningen är sydd i tre delar, ett framstycke och två stycken som bildar sidorna och ryggen.

Tanken var från början att låta klänningen bestå av endast dessa tre delar. När jag mätte utgick jag dock bara från bysten och midjan, att jag hade höfter glömde jag lite bort. Så för bekvämlighetens skull satte jag in en kil mellan varje stycke. Man vill ju kunna gå också.

De inre sömmarna är sydda på maskin men alla fållar är handsydda, jag har även fällt alla sömmar för hand. Det gjorde jag under tågresorna till och från Helsingborg. Ungefär fyra filmer tog det att fälla sömmarna.

20140509-185125.jpg

20140509-185142.jpg

Hängslena består av öglor sydda i samma tyg som klänningen. En lång snodd går från ryggen och fästs med hjälp av spännbucklan i en mindre ögla på bröstet. Jag tyckte om den här typen av hängslen, så jag ska nog sy om banden till min andra hängselklänning också.

Mina fina bucklor är repliker av ett fynd från Norge, om jag minns rätt.

20140509-185136.jpg

20140509-185147.jpg

Jag har även sytt en ny huvudduk, som gift måste jag ju tänka på värdigheten. Duken är fållad med garn som jag färgat själv, med krapp.

20140509-185201.jpg

Förmodligen inviger jag min nya stass i morgon, då blir det Ekenäs riddarspel.

 

Sybrev/syrulle

När jag är ute på resande fot har jag för det mesta med mig något sömnadspyssel. Nålar, tråd och annat som hör till har jag haft i en liten plastburk, fruktansvärt ocharmigt. Så för ett par kvällar sedan bestämde jag mig för att sy ett sybrev, eller en syrulle.

bild-3

Syrullen är sydd i grön och gul vadmal, lite spillbitar som jag hade hemma. Den är ihopsydd med ullgarn som jag har färgat med krapp.

bild-2

Jag får plats med det mesta jag behöver. I stora facket har jag lintråd, måttband och sprätt. I det mindre facket med lock har jag en fingerborg, en bit krita och mitt bivax. Knappnålar, olika sy- och brodyrnålar samt säkerhetsnålar får också plats. På söndag ska jag åka tåg till Helsingborg, vilket blir ganska många timmar, så då kommer nog syrullen väl till pass. Innan dess måste jag dock påbörja något så att jag har något att sy på, på tåget.

Birgittahätta

Jag har sytt en så kallad birgittahätta, en liten coifliknande sak som täcker huvudet och hålls på plats av en ögla som läggs två varv över huvudet. I hättan kan man sedan fästa sin slöja och sitt haklin, men den går också att bära som den är. Hättan är döpt efter den heliga Birgitta som lär ha haft en sådan. Hennes hätta verkar dessutom finnas bevarad någonstans för jag har sett en bild på den, men vart den finns vet jag inte. Hättan hör framförallt hemma i 1300-talet.

20140316-152012.jpg

20140316-152002.jpg

Min hätta är ganska enkel, man kan förädla den med diverse broderier men det kände jag mig inte tålmodig nog för, som första variant duger den såhär. Trots det, förmodligen mitt mest historiskt korrekta plagg hittills, hättan är sydd helt för hand, med vaxad lintråd. Nördpoäng till mig.

Kommande hängselklänning

När vi var på Antikmassan förra söndagen passade jag på att ta en sväng på Syfestivalen också. I ärlighetens namn hittade jag lite mer saker där än vad jag gjorde på antikmässan. Fyndet (dräktnål till folkdräkt) på antikmässan hade ju dessutom med sömnad att göra.

På Syfestivalen köpte jag tyg, material till att göra egna våningskakfat (det är tydligen ganska inne just nu), ull i olika färger att tova med samt lite material till brickbandsvävning.

Av det röda tyget, en stuvbit fin vadmal från Korps, ska jag sy en ny hängselklänning. I sommar blir det förhoppningsvis ett besök på vikingaveckan i Skåne och då måste jag ju ha mer än en klänning.

20140222-142937.jpg

 

Jag förstår inte riktigt hur jag ska hinna med alla mina projekt.

Post Navigation